fredag 10 december 2010

Sex månader

Sex hela månader har gått. Sex månader sedan jag för sista gången fick hålla min älskade lille son. Det har varit sex månader av förtvivlan, kärlek, saknad, glädje och sorg. Jag har nog inte accepterat det än. Han får inte vara död. Jag vill inte förenas med det. Inte än.

Så idag ska vi till William och lämna en liten julgran. Storasyster var mycket bestämd med att lillebror måste få ha en julgran i jul. Så så får det bli. En liten julgran till lille William. Julen är den vackraste tid som finns. Barnens högtid. För storasysters skull kommer julen göras så fin som möjligt. Men jag saknar så förtvivlat. Julen i år kommer komma som en påminnelse om vad som borde varit. Men sådan är väl högtiden. Speciellt efter ett litet barns död. Vårt lilla barn.

Sex månader har gått. Jag blickar framåt. Undrar hur jag ska klara av att leva ett helt liv utan min älskade son. Jag vill inte det. Vill inte vill inte. Men det spelar ingen roll vad jag vill. Jag har inget val.

Grattis älskade lille William. Önskar så att du har det bra där du är. Vi tänker på dig hela tiden och längtar efter den dag vi ses igen. Pussar och kramar från mamma