fredag 10 december 2010

Sex månader

Sex hela månader har gått. Sex månader sedan jag för sista gången fick hålla min älskade lille son. Det har varit sex månader av förtvivlan, kärlek, saknad, glädje och sorg. Jag har nog inte accepterat det än. Han får inte vara död. Jag vill inte förenas med det. Inte än.

Så idag ska vi till William och lämna en liten julgran. Storasyster var mycket bestämd med att lillebror måste få ha en julgran i jul. Så så får det bli. En liten julgran till lille William. Julen är den vackraste tid som finns. Barnens högtid. För storasysters skull kommer julen göras så fin som möjligt. Men jag saknar så förtvivlat. Julen i år kommer komma som en påminnelse om vad som borde varit. Men sådan är väl högtiden. Speciellt efter ett litet barns död. Vårt lilla barn.

Sex månader har gått. Jag blickar framåt. Undrar hur jag ska klara av att leva ett helt liv utan min älskade son. Jag vill inte det. Vill inte vill inte. Men det spelar ingen roll vad jag vill. Jag har inget val.

Grattis älskade lille William. Önskar så att du har det bra där du är. Vi tänker på dig hela tiden och längtar efter den dag vi ses igen. Pussar och kramar från mamma

2 kommentarer:

Anonym sa...

Har tänkt så mycket på er de här sista dagarna. Tänker i och för sig ofta på er, ni har ett eget rum i mitt hjärta där ni finns allihop. Läser ofta din blogg och har tipsat andra föräldrar som jag träffat att de ska läsa bloggen för att få tröst och stöd.
Kram Carina

Alexandra sa...

Tack underbara du för dina fina ord. Jag tror jag funnit intresset att skriva igen efter en tids uppehåll. Hoppas allt är bra med dig. Det du gjorde för oss i den svåraste av alla tider är ovärderligt. Många kramar Alexandra