Den här veckan och föregående har vi verkligen haft fullt upp. Mycket att ordna med inför framtiden. Det är konstigt att tänka tanken att det faktiskt finns en framtid. Tiden har på något sätt stått still sedan lille William dog. Vardagen rullar ju på. Men framtiden har man knappt orkat tänka på. Nu känns det ändå som att vi kan blicka framåt och se ljuset efter det oändliga mörkret. Även om sorgen och saknaden alltid finns där. En del av mig vill inte gå vidare utan William. En annan del vill leva livet till fullo. Göra framtiden och nuet till det bästa för min levande familj. Storasyster behöver få må bra och vara lycklig på alla sätt som går. Så även min älskade make och jag själv. Hur mycket jag än ältar tiden innan William dog. Hur mycket jag än önskar att jag vetat framtiden innan det hände så kan jag inte ändra det förflutna. Vår älskade son är död och han kommer inte tillbaka till oss. Men han finns här. I våra hjärtan. I våra tankar. Runt omkring oss.
Jag är så oerhört tacksam för alla fina människor som finns för oss. Som visar sitt stöd och varma medkänsla. Mammor som kommer fram och lägger armen om en under fotbollsträningen. Pappor som kommer fram och pratar i affären. Som vågar prata om sorgen. Om William. Vågar visa sina känslor. Orden räcker inte till för att beskriva hur mycket det värmer.
Jag har fått ännu en nominering i Beautiful Blog Award, den här gången av finaste Ann-Louise (
Älskade Ängel). Det värmer i själen. Tack underbara du. Även Ann-Louise har förlorat en liten son. Lille Lucas somnade in i mammas mage. Så orättvist. Så hemskt. Att även Lucas föräldrar har fått gå igenom samma helvete som vi. Det gläder mig så att Lucas snart ska få bli storebror. Önskar er all lycka i världen.
Vill avsluta med några bilder på älskade William. Saknar dig så det värker inom mig.
7 kommentarer:
Jag känner med er! Sitter här med ett ljus, tänt för William. Han är verkligen vacker, er lille son!
Ta hand om er! <3
Tack snälla gulliga du. Hoppas allt är bra med dig. Victor hälsar så mycket. Ta hand om dig, många kramar!
Hittade din bloggg mitt i min egen förtvivlan och känner igen mig så mycket i det du skriver. Ville bara lämna ett avtryck istället för att tjuvläsa. Du skriver så bra och har en fantastiskt fin kille.
/Lina med Truls
Vad ledsen jag blir att även ni förlorat er lille älskade son. Det är så förtvivlat hemskt så ord saknas. Tack för att du skrev en kommentar, det värmer så mycket. Önskar att det fanns något jag kunde göra för att hjälpa er. Många varma kramar från Alexandra
Så fin han är Alexandra!!!
Kan inte sluta tänka på att allt som hänt bara var så onödigt!! Dom borde ha viktskattat honom och satt igång förlossningen någon vecka innan, då hade det ju aldrig hänt... Jag tycker att du ska gå vidare med hur det kan gå- om du orkar och vill... till vad vet jag inte, jag bara tycker att det är så orättvist att det får hända och det finns ju ingen logik i att ni skulle tvingas förlora en stor och fin och frisk liten kille!! Största kramen till er!!!
Hamnade inne på din blogg och tårarna rinner. Vilken fin son ni har. Min lilla son är snart 4 månader. Han ligger och sover, levande och varm... jag får svårt att andas bara av tanken på att han inte skulle finnas hos oss. Dina ord och sorg berör mig djupt. Ger mig ännu större insikt om att ta tillvara på livet, inte gnälla över obetydliga saker, älska och njuta av det jag har välsignats med. Tårarna har runnit hela morgonen och jag tänker på hur orättvist det är. På vilken styrka människor ändå har. Att kroppen kan andas fast man sörjer och älskar så hjärtat brister. Tack för att du delar med dig av ert liv, er sorg och kärlek. Dina ord gör skillnad!
Hej Hanna, vilken underbart fin kommentar. Det värmer så mycket. Jag önskar så att förlusten av vår lille William ska få andra att uppskatta livet på ett annat sätt. Jag blir så tacksam över att du tog dig tid att skriva. Ta hand om dig och din lille son. Ta vara på varje sekund.
Många kramar
Skicka en kommentar