För mig är den enda spännande frågan om barnet kommer få leva eller inte. Måhända vulgärt uttryckt. Men också sanning. Att ta reda på barnets kön är, för mig, att underlätta graviditeten. Att känslomässigt förstå att det finns en liten människa därinne. En människa att älska på samma sätt som mina andra barn. Men också en praktisk fråga. Vems kläder som ska plockas fram igen. Som varsamt ska tvättas, vikas och läggas i små lådor i hopp om att en levande bebis möter oss i juni. Huruvida det är en flicka eller pojke har i övrigt ingen betydelse för mig och min älskade make. Det är en gåta för mig hur en del inte tycks förstå det. Men så är ju hela livet en stor gåta. Människan som det största mysteriet.
Vissa saker är inte socialt acceptabla. Ännu. Att ta reda på kön är en sådan sak. Att tala om det faktum att man har svårt att känna något för sitt ofödda barn är också en sådan sak. När man varit med om det vi varit med om är inget längre tabu. Inga känslor eller val är fel när det gäller en ny graviditet. Skulle jag inte känna så, då skulle jag inte orka. Och jag måste orka. Åtminstone i tjugo veckor till. Sedan börjar en ny del, en ny resa. Med mer sorg eller glädje. Det återstår att se.
7 kommentarer:
Du har så rätt i det du skriver, runt om kring oss frågas det också om vi kollat kön, de har folk inte med att göra!! Det underlättar denna graviditet att veta, vi vet men håller det för oss själva. Vissa saker får man faktiskt ha för sig själv.
angelssyskon.blogg.se
Kram Esso
Inget man gör en graviditet efter att ha förlorat ett barn borde ju ses som konstigt. Man gör vad man kan för att överleva och kanske underlätta något för sig själv. Tycker och tror jag i allafall. Själv har jag tagit reda på könet båda gångerna, av ren nyfikenhet. Och skulle jag bli gravid igen så vill jag veta könet även då, fast av samma anledningar som du beskriver.
Och, utan att sälla mig till de överdrivna hejaroparna, grattis till graviditeten. Får ni extrakontroller denna gång eller hur fungerar det?
Kram Lina m Truls
hej, jag har nu bytt blogg och här är min nya
http://anglamammastankar.blogspot.com/
Kram esso
Lina: Vi får specialistmödravård med extrakontroller, fler ultraljud och läkarbesök. Det känns tryggare, även om det aldrig finns några garantier. Eftersom jag fick proppar i moderkakan äter jag också blodförtunnande, sen kommer det bli igångsättning några veckor före utsatt datum. Ta hand om er,
Kram Alexandra
Grattis till lilla livet i din mage!! Många kramar
Tack Ida och Jossan för era ord. Många kramar!
Det är så sant.
Och det är så ledsamt när omgivningen känner sig tvungna att lägga värderingar i något de omöjligt kan förstå. Och även om de tror sig förstå är det inte nödvändigt att påpeka någon annans val.
Jag känner precis som du. Att valet att ta reda på kön inte befinner sig på nivån "kul att veta". Där ligger något mer. En önskan om att få så mycket kontakt med barnet som bara går. För vi vet ju vad vi en gång har förlorat och att all tid är värdefull.
Och så många gånger jag önskat att någon, i första hand, hade frågat (precis som du skriver), mådde bebisen bra. Finns där liv? För det är ju allt det handlar om.
KRAM
Skicka en kommentar