Dom känslor som uppkommer efter man förlorat ett barn är allt annat än fina. Jag skäms över hur jag känner. Att förakta människor man inte ens känner är inget att vara stolt över. Jag har alltid varit den som inte dömt på förhand. Som alltid trott det bästa om alla omkring mig. Samma sak som jag lär min dotter, att inte döma andra utan grund. Jag är en annan människa idag än jag var innan William rycktes ifrån mig. Underbara lilla barn - du borde sitta här i mammas famn nu.
Barnmorskan säger att hon ser hjärtaktivitet. Jag tänker först att hon nog ser fel. Men när jag själv ser det lilla hjärtat slå på skärmen tror jag henne. Allt ser så bra ut, säger hon. Även här tror jag henne. Hinner bli lycklig för en kort stund men slår snabbt bort den känslan. För hur länge kommer allt vara bra? När kommer allt gå åt helvete denna gång? För i mitt huvud är det en fråga om när, inte om. Vi ber om en flödesanalys av navelsträng och moderkaka. Det går inte, säger hon. Bebisen är inte livsduglig ändå. Inte förrän tidigast om tre veckor, kanske mer. Skulle något vara fel skulle vi inte kunna rädda honom. Som om det vore ett argument för att inte ta reda på om det faktiskt var infarkter jag kände i lördags? Allt är bra nu, men var det infarkter jag kände kan läget för lillebror vara något helt annat inom några få dagar. Men det får vi inte veta. För dom tänker inte göra en sådan kontroll. Idioti på hög nivå.
Kritiken och frustrationen mot landstinget och vården är stor just nu. Men det är en helt annan historia och ett helt annat inlägg. Lillebror mår bra. För tillfället. Och det är allt som betyder något - just nu.
7 kommentarer:
Hej, vad skönt att höra att bebisen mår bra där inne. Förstår din oro om flödesmätningar, jag frågade samma sak på Rul, överläkaren försökte mäta men det var för tidigt, den 11 feb är jag i v 22 och då är det dags för flödesmätning av moderkaka och navelsträng.
Hur långt gången är du??
Varma kramar
Hej! Jag är i vecka 20. Jag får olika svar hela tiden när jag frågar om just flödesmätningar. Enligt flera läkare är det inte tillförlitligt att göra flödesmätningar och därför tänker dom inte genomföra det på mig över huvud taget. Vissa barnmorskor jag pratat med säger att det går att göra efter vecka 23, andra säger efter vecka 28. Jag gjorde privat UL för två veckor sedan och då gick det konstigt nog att göra flödesmätning med väldigt små felmarginaler... Jag blir så frustrerad över att inte få klara besked i en oroande graviditet som denna.
Vad skönt att du får göra det i v22 iaf! I vilken vecka fick du infarkter? Många kramar!
Okey.. ja det låter ju underligt över de svar du fått, ingen ordning alls tycker jag, det räcker ju med oro ändå. Jag har träffat tre läkare och alla säger samma att i v 22 går det, sen finns ju ändå inga garantier men känns iaf bra att de tar mig på allvar. Jag fick aldrig infarkter i moderkakan det ända obduktionen har visat på Astrid och moderkakan var att kakan var något för liten. Hon dog i min mage i v 25 så nu börjar vi närma oss. Nu är det en överläkare på kvinnokliniken på Akademiska som följer mig i denna graviditet, skönt att träffa samma läkare varje gång.
Hoppas så att du får all stöd och hjälp du kan få så att du kan ha en relativt bra tid. Oron kommer alltid finnas, hand i hand.
Många Kramar
Jag är glad att allt är bra så här långt med den lille. Kram. ♥
Svara även här på dina frågor!
Har inget datum för igångsättning utan vi tar det som det kommer. Nästa ultraljud är 17/2 och känns det riktigt jobbigt då så sätter vi ett "slutdatum". Jag har varit på ultraljud var 4:e vecka och träffat samma läkare i samband med det och är jättenöjd. Det har varit upp till mig hur ofta jag har gått på kontroller. Vid ultraljuden så har man kontrollerat flöde i navelsträngen, viktuppskattat och kontrollerat så att allt sett bra ut i övrigt. Har endast varit inne på extrakoll en gång då jag blev orolig. Har fått fint bemötande och har vid varje kontakt fått veta att det bara är att höra av mig om jag blir det minsta orolig. Har även gått på tätare kontroller hos min bm på MVC.
Tråkigt att ni känner att ni inte får det stöd ni behöver. Det borde vara självklart i er situation. Mitt råd är att stå på er och förklara hur ni känner och berätta vad ni blivit lovade! Hoppas verkligen det löser sig och att det blir bättre.
Gällande flöden så mättes det första gången vid rutinultraljudet i v. 18 och det gick bra... Det handlar ju inte om huruvida man kan rädda barn i den veckan, det handlar ju om att stilla er oro, det borde dom förstå!
Håller mina tummar och tår för er också!!
Kramar
Knäppa, dumma regler!
Prioriteten borde vara på att ge ett lugn till er.
Vi började med flödesmätningar i v. 24 med Eira. Det verkar vara väldigt olika mellan länen.
Jag glädjs med er att lillebror mår bra i "nuet" och hoppas att lugnet får finnas inom er en stund!
Kram
Jag tror att beroende på när man miste sin lilla bebis så kan det väga in när de börjar med flödesmätningar. Men det är bara vad jag tror. Vi miste ju Astrid i v 25 så det måste ju göras innan det. Är i Uppsala får vi göra det i v 21+.
Skicka en kommentar