torsdag 23 september 2010

Dikt

Dikten vi hade i Williams dödsannons och som har funnits med i våra tankar sedan dess. Jag hör den inom mig varje dag. En tröst. En saknad så stor. Om jag bara kunde vrida tillbaka tiden. Om du bara vore här. Där du borde vara. Men du är inte här. Mammas famn smärtar av saknad och tomhet. Du finns med oss överallt. Vad vi än gör. Och en dag ses vi igen. Som en annan vis mamma skrev - själar säger aldrig farväl. Min lille underbara son. Mamma älskar dig så.

Var inte ledsen lilla mamma
jag var tvungen att gå
Den dagen det hände
orkade inte mitt hjärta att slå

Älskade pappa
mitt liv blev så kort
Ta hand om varandra
när jag flyger bort

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst
Men lyssna till era hjärtan
och ni kan höra min röst

Jag finns inte bland er
men jag finns ändå
Jag hör era böner
och jag älskar er så

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh lilla William... <3 Älskar dig syster

Alexandra sa...

Älskar dig med syster min <3