Älskade familj: I den lilla kistan

Det var en lång väntan efter Williams död. Väntan på att vår lille älsklings begravning. Det var tungt. Vi ville inte. Samtidigt ville vi få det gjort. Hemska känslor. Vi visste inte var han var. Om obduktionen var över än. Om han var i Linköping eller Norrköping. En lång och svår väntan.

Tiden präglades av många svåra beslut. Vad skulle han ha på sig? Vilka minnen ville vi behålla? Vad skulle han få ta med sig? Vi bestämde oss ganska snart för att var och en av dom som ville ge William något skulle få bestämma om han skulle få ta det med sig till den plats han skulle eller om det skulle stanna hemma hos oss. Felicia var mycket bestämd med vad hon ville ge sin lillebror. Hon tillbringade timmar med att rita teckning efter teckning. Pärlplatta efter pärlplatta.

För oss var det inte lika enkelt att välja vad som skulle läggas i lille Williams kista och inte. Vi funderade mycket. Det måste bli bra. Det måste bara bli så bra det kan bli. Vi ville inte behöva ångra oss. Jag läste om en annan mamma som hade delat ett brythjärta med sin döda dotter. Det tyckte jag var så vackert. Ett helt hjärta, en kärlek, som delas itu. En halva till dig, en halva till mig. Att hänga runt halsen. En kärlek att bära med sig utöver kärleken inom sig. Det var ett självklart val för mig. När jag visade Felicia det inköpa hjärtat jag skulle dela med lillebror blev hon alldeles utom sig. Hon grät och grät. Hon ville också dela hjärta med lillebror. Något jag i vanliga fall hade tänkt på. Men i en sorg som den vi levde i var allt långt ifrån kristallklart. Så vi köpte ett hjärta till. Så att även storasyster och lillebror skulle få dela.

William fick så mycket fina saker. Blommor, kort, dikter, nallebjörnar, ljus och mycket mer. Vi fick med omsorg välja dom saker som skulle följa med honom. Ett svårt beslut. Men ändå ett beslut vi är tillfreds med idag. Han fick med sig det han behövde. Han fick med sig en liten del av oss alla. På det ena eller andra sättet. Det är vi så glada för. Jag önskar att William kände sig trygg där i kistan med alla fina kramdjur och saker han fick med sig. Saker inhandlade och gjorda av all kärlek i världen.

Förutom dom saker som visas på bilderna nedan fick William också ta med sig: teckning från storasyster som visats i tidigare inlägg, brythjärta som delas med mamma, brythjärta som delas med storasyster, foto från sjukhuset på alla oss fyra i familjen, mössa och body från mamma och pappa, snuttefilt som Felicia hade när hon var liten och som fortfarande luktade som storasyster, ett brev från mormor och en massa vackra blommor.

Mamma saknar dig. Önskar så att du har det bra där du är nu min älskade lille William!