En stor bukett blommor

Det är så många jag vill tacka. Så många som hjälpt oss. Som finns i mina tankar många gånger varje dag. Det finns ondska i världen. Men det finns också godhet. En godhet som saknar motstycke. Den sortens godhet som fyller hjärtat med tacksamhet. Därför vill jag ägna detta inlägg till dom som hjälpt oss. Stöttat oss. Som gjort allt för att lätta vår sorg.

William hade just fötts och vi fortfarande låg på rum 44. Lilla storasyster skulle komma och hälsa på sin älskade lillebror. Inte på det sätt vi hade önskat och trott. Nu fanns där istället en oro så stark. Vi visste inte hur Felicia skulle klara mötet med sin döde lillebror. Hennes enorma längtan efter en levande William. Nu var han död. Hur ska ett sådant möte gå till? Vi hade inga redskap att ta till. Ingen erfarenhet. Bara oro. Men då. Mitt i vårt kaos. Då kom en fantastisk människa från sjukhusets Barntraumateam. Som stöttade oss. Som fanns där för Felicia. Förberedde henne på det möte hon för alltid kommer att minnas. Ovärderligt. En person som inte bara fanns där för oss utan även för vår närmaste släkt i mötet med oss och William. Önskar att fler människor vore som de anställda på Barntraumateamet i Norrköping. Ni betyder så mycket. Ert stöd gör skillnad. Gör sorgen för både barn och vuxna lite lättare att bära. Jag kan inte nog beskriva min tacksamhet för det ni gjorde för Felicia och oss.

Efter förlossningen - mitt i vårt inre kaos. När alla känslor var i uppror. Förstod fortfarande inte vad som hänt. Då kommer vår kurator för ett första besök. Stöttar oss. Finns för oss i vår svåra sorg. Som har funnits för oss sedan dess. Där kan vi älta. Prata. Ventilera. Det känns alltid bättre efter våra besök. Kontakt med en kurator är något alla i sorg borde få. Har hört att inte alltid så är fallet. Om inte hoppas jag att sjukhusen tänker om. Det är ett stöd alla i sorg borde få möjlighet till.

Williams begravning. En miljon tankar och känslor. Ville inte begrava vår lille son. Ingen förälder ska någonsin behöva begrava sitt barn. Aldrig. Men vi var tvungna. Vi ville ändå göra begravningen så vacker vi bara kunde. En stund som speglade vår kärlek till William. Även om vi visste att det inte var möjligt. Även där mötte vi en underbar människa. Vår präst Marie. Hon lyssnade. Fanns där för oss. Så varm. Så god. Ett stöd vi så väl behövde i våra svåra vägskäl inför begravningen. Hon gjorde Williams begravning till ett otroligt vackert minne. För det är vi otroligt tacksamma.

Underbara Carina på Östgöta Begravningsbyrå. Som tog så väl hand om oss. Om William. Om begravningen. Som även hon lyssnade. Fanns där för oss. Som många gånger tar hand om små, döda, barn. Barn precis som William. En ork och ett engagemang utan dess like. Som ordnar med begravning och dödsannons. Som klär dom små. Kistlägger dom. Och inte allra minst tar hand om dom anhöriga.

Mitt stora stöd under första delen av min förlossning. Min barnmorska Nejla. Hur hade jag orkat utan dig? Ett ovärderligt stöd. Som tog så väl hand om mig. Om oss. Som gav mig orken att kämpa. Andra delen av förlossningen fanns barnmorskan Pernilla där. Så trygg. Lugnade mig i den traumatiska förlossning jag gick igenom. Som förlöste min älskade son. Som kämpade när vår älskade son fastnade. Som kom och kramade om mig när jag några timmar efter förlossningen vaknade till ur mitt töcken. Också ett enormt tack till förlossningsläkare Nina som fanns för oss före och efter förlossningen. Som gav oss alla provsvar. En trolig förklaring till Williams död. Som med sin erfarenhet och sitt lugn har hjälpt oss på alla sätt. Varmaste tack till alla barnmorskor, sköterskor och läkare som tog så väl hand om oss under vår vistelse på förlossningen.

Felicia slutade egentligen dagis innan William föddes. Men hennes lillebror dog. Vi kände att hennes älskade dagis skulle betyda mycket för henne. Att hon inte skulle behöva hantera två svåra avsked på en och samma gång. Då gav dagispersonalen lilla Felicia möjligheten att få gå en vecka till. En otroligt viktig vecka för storasyster. Hon fick träffa sina vänner och fröknar. Jag är så tacksam för att Felicia gavs den veckan. Så tacksam för att ni fanns för henne när hon behövde er.

Vår släkt har funnits vid vår sida på ett ovärderligt sätt. Stöttar oss. Hjälper oss i vår svåra sorg. På alla tänkbara vis. Så otroligt glad att ni finns. Att vi har er.

Vill också tacka alla vänner som har hört av sig. Visat sitt stöd. Som har ringt. Skickat meddelanden, blommor, dikter och kort. Alla änglamammor som delat med sig av sina erfarenheter. Som har stöttat och delat vår sorg.

Vill sända er alla den finaste bukett blommor. Ni betyder så mycket för oss. Man vill så gärna vara oberoende. Men i en sorg som denna tvingas man erkänna att man är beroende av allt stöd som finns. Och det har ni gett oss. På finast möjliga sätt. Ni har visat oss att det finns godhet i världen. Mitt i allt det onda.

Till sist vill jag nämna de människor som står mig allra närmast. Min fantastiska make. Min underbara lilla dotter. Som står ut med mig. Som ger mig gränslös kärlek. Som delar all glädje och sorg med mig. Jag är också så tacksam för att ha fått den finaste ängeln. Vår lille William. Jag är så lycklig som har er. Ni betyder allt.