torsdag 19 augusti 2010

Brev till himlen

Hej lille gubben. Hur har du det däruppe bland molnen? Hoppas att änglarna tar väl hand om dig. Det är allt jag ber om nu. Att du har det bra. Storasyster har ritat så många fina teckningar till dig. Teckningar på dig i storasysters famn. Med dom vackraste texterna på. Bara tillägnade dig. Hennes älskade lillebror. Dom står på byrån där vi har bilden på dig. Tillsammans med ängeln med ljuset. Blommorna från din hjärtkrans. Ditt fina dopljus. Fågeln och fjärilarna från mormor och morfar. Änglaspelet med fjärilar från farmor och farfar. Alla fina kort, dikter och teckningar från alla snälla människor som saknar och tänker på dig. För dom är många ska du veta. Storasyster kramar din nalle hårt så hårt om kvällarna. Varje dag lägger hon sig i din lilla fina säng och saknar dig. Gråter. Tårar av kärlek. Utan slut. Hon pratar om dig också. Mest hela dagarna faktiskt. Hon berättar att hon tror att du nog kan krypa nu. Att du kan säga mamma. Kan du det? Ibland, när vinden smeker min kind, då tycker jag mig höra din röst. Som säger mamma. Jag känner din värme. Vet att du finns här hos oss. Varje dag. Varje natt. Visst är det så mitt lilla barn?

Din säng står fortfarande kvar intill vår. Väntar på dig. Kanske ligger du där och sover djupt om natten. Drömmer vackra drömmar medan vi sover. Jag önskar det. Det är därför jag håller min hand på ditt täcke. Varje kväll när jag ska sova. Varje morgon när jag vaknar. Ifall du ligger där bredvid. Din bilbarnstol står i hallen. Jag ser på den och tänker på hur det hade varit om du satt i den. Hur underbart härligt det hade varit. Vi tänder ett ljus ibland. Tänker på dig en stund. Pratar till dig. Pappa brukar berätta hur mycket han älskar dig. Kan du höra oss? Jag tror du kan det. Vår kärlek är så stark att den sträcker sig förbi molnen. Förbi evigheten. Ända upp till dig. Vårt lilla barn. Storasysters lille lillebror.

Vi hälsar på dig ibland. Åker till minneslunden med alla vackra träd och blommor. Alla vackra fjärilar. Lämnar en blomma eller ett kort. Vi känner att du är där. Vi hör dig då. Känner att du är nära. Storasyster tycker att det är bra att du inte ligger där ensam. Hon brukar hälsa på dom andra barnen som ligger där bredvid dig. Hon säger att ni är vänner och leker tillsammans i himlen. Att du är lycklig där du är. Det tror jag med.

Vi gråter ofta. Men bli inte ledsen när vi gråter. Vi är bara så ledsna för att vi inte får ha dig hos oss mer vår lille älskling. Vi saknar dig så. Det är därför vi gråter. Men vi är också så glada. Glada för att vi blev välsignade med en så fin liten pojke som du. Stolta över att vi fick dig. Du har gett oss så mycket kärlek. Kärleken till dig, vår lille William. Och kärleken till varandra. Du och din storasyster är det bästa som hänt oss.

Du finns med mig överallt. I mitt hjärta. I mina tankar. Och om jag blundar riktigt hårt. Då kan jag känna din lukt. Känna ditt hår mellan mina fingrar igen. Min hand mot din panna. Din hand i min. Din kropp i din famn. Dina livliga sparkar i min mage. Åh vad jag saknar dig! Om jag bara fick hålla dig igen. Smeka din kind. Ge dig all min kärlek. Säga att allt blir bra. Att inget ont någonsin kommer få hända dig. Men det kan jag inte. För du är där och jag är här. Men du ska veta att vi saknar dig. Så mycket som man kan sakna någon. Och mer därtill. Pappa och storasyster. Mormor och morfar. Farmor och farfar. Moster. Fastrar. Farbror. Dina kusiner. Alla saknar dig så. Vi önskar att du vore här med oss. Så som det skulle ha varit. Borde ha varit. Innan du rycktes ifrån oss. Alltför tidigt....

Lova mamma att njuta av allt där uppe i himlen. Känn vår oerhörda kärlek. Känn hur mamma smeker din kind om kvällen. Hur jag vaggar dig till sömns när du inte kan sova om natten. Se mitt leende när jag ser på dig. Hör mammas vaggvisa när du är ledsen. Känn min värme och trygghet när du är ensam. Var inte rädd mitt lilla barn. Mamma finns hos dig. Alltid. Och en vacker dag. Då ska vi ses igen. Då ska jag hålla dig så hårt så hårt i min famn. Aldrig någonsin släppa taget.

Mamma älskar dig så. Du fattas mig. Mitt älskade lilla barn....

6 kommentarer:

Anonym sa...

hej,
hittade din blogg genom katrin zytomierskas blogg, här suttit och läst igenom alla inlägg,
Jag önskar det fanns klara ord för vad man skulle skriva efter man läst om eran familj och det hemskt orättvisa ni varit med om men det finns det inte, men jag försöker ge mig på att skriva ändå.
Eran lilla William kommer finnas i mina tankar länge och den syskon kärlek som du beskriver av storasystern är så vacker att det berör en så otroligt mycket.

Carro sa...

Hej

Jag hittade också hit genom Katrins blogg.

Skulle jag möta er nu skulle jag inte fråga, inte säga något utan bara ge er en varm, stor och lång kram.

Kärlek till er alla.

rosalita sa...

Hej!
Skickar till dig varma tankar.. ♥

Catrin.F sa...

Jag har också en liten William uppe i himlen, han dog strax efter födseln (men jag var sövd och hann inte se honom "levade"). Det GÖR ont, förbaskat ont och på något konstigt sätt rullar ändå livet på. Jag ser det som att jag har en liten fin pojke som jag kommer att få träffa sen, vill inte se det på ett annat sätt, känns lite lite bättre så...

Stor varm kram och sköt om er!

Ann-Louise sa...

Hej!
Jag beklagar förlusten av er fina William så mycket!
Har läst lite i din blogg och det du skriver går rakt in i hjärtat på mig. Du skriver så fint och bra. Tårarna rinner och jag känner igen mig i så mycket!
Kramar/ Änglamamman Ann-Louise

Alexandra sa...

Det är en otrolig tröst att få dessa kommentarer. Era ord betyder så mycket. Varmaste tack till er alla.

Catrin: Vad ledsen jag blir att inte heller er lille William fick stanna hos er. Och att du inte fick träffa honom levande, det skär i mig. Livet är så ofattbart orättvist. Sänder dom varmaste kramarna!

Ann-Louise: Följer din blogg. Lille Lucas var så fin. Ni måste vara så stolta! Våra små änglar leker nog tillsammans i himlen. Är lyckliga. Väntar på den dagen vi också kommer dit där dom är! Många kramar!