Jag tog telefonen och ringde. Kände ett enormt behov av att få höra mammas röst. Tryggheten. Tänkte inte så mycket längre än så. "Mamma, han är död! Vår lille William är död....Dom hittar ingen hjärtaktivitet", fick jag fram. Mamma ville inte förstå. Kunde inte. Det här händer inte. Inte min dotter. Inte mitt barnbarn. "Nej, vad säger du...Neej!". Då brast det även för mig.
Min älskade mamma var den som fick berätta för min pappa, min syster och svärmor. För älskade storasyster. Den fruktansvärda uppgiften. En obarmhärtig sanning. Som framkallar dom mörkaste av alla känslor. En oändlig sorg.
Varför blev det såhär? Vår lille son borde fått leva. Ingen människa ska behöva gå igenom det vi gör. Det finns ingen mening. Ingen nåd. Inget liv. Bara död. Vår son och lillebror är död. Vår älskade lille William.
4 kommentarer:
Mitt hjärta går i tusen!!
Helt obegripligt varför en del föräldrar måste tvingas att gå igenom sitt barns död!
Det finns ingen logik i det.
Tänker på er varje dag.
Det var det värsta samtalet jag någonsin ringt. Ringa till min mamma och berätta att deras första, efterlängtade barnbarn hade dött. Dött när livet just skulle börja. Jag hoppas att jag aldrig, aldrig, aldrig någonsin behöver uppleva det igen. Kram
Det var verkligen fruktansvärt. Vill aldrig någonsin vara med om det igen. Tack för era varma ord, många kramar!
Ja det går så fort.. Har en kille på 7 år oxå och det känns som han nyss var bebis..
Jag lider med dig, sitter och gråter när jag läser det som hänt er! Kan inte föreställa mig den smärtan. Tänker mycket på er och jag är säker på att er lilla ängel har det bra där han är nu.
Stora kramar till er.
Skicka en kommentar