Längtan

Längtan efter att få hålla en levande liten bebis i armarna. Den är så stor. Spjälsängen står bredvid vår. Väntar. Väntar på det lilla barn som ska få drömma rofyllda lyckliga drömmar däri. Bebiskläder som väntar på att bli använda. Skötbordet som jag och storasyster omsorgsfullt målat till vår lille bebis. Bilbarnsstolen med lapparna kvar har aldrig blivit använd. Speldosan gråter sin tysta sång. Inget levande barn. Ingen William. Ingen liten bebis. En underbar storasyster som längtar. Så tacksam för att vi har henne. Så otroligt tacksam för att hon finns. Men hon är snart sex år. Och hon längtar. Hon har en lillebror, kommer alltid ha en lillebror. Men lillebror kommer alltid vara död. Längtan efter ännu ett småsyskon är så stor. Längtan efter ännu ett barn i vår familj är så stor.

Återigen skuld. Är det rätt att önska ett levande barn när ens andra barn precis har dött? Som om han inte betyder något. Men det gör han. Han betyder så mycket. Precis lika mycket som sin storasyster. Trean hade vi redan innan Williams födelse planerat. Ganska tätt inpå hade vi tänkt. Vad är skillnaden nu egentligen? Om vi har lyckan med oss så kanske trean bara kommer lite tidigare än vi tänkt. Hur kan något vara fel som känns så rätt? Svaret är nog att det inte finns några rätt eller fel.

William får vi aldrig tillbaka. Han finns hos oss. Men ändå inte. Den fysiska längtan efter ett litet levande barn att hålla om, ge kärlek och omsorg blev så oerhört påtaglig efter förlossningen. Hela min kropp skrek efter mitt lilla barn. Hormonerna snurrade i en oändlig återvändsgränd. Ingen levande bebis. Värmen och den lilla kroppen jag blivit berövad. Önskan att återigen få hålla ett litet knytte i mina armar. Jag vill inte känna skuld. Vill inte sakna det jag skulle kunna få. Saknaden efter vår lille son är tillräcklig. Outhärdlig.

Så vi önskar. Vi ber. Om ännu ett liv. Som ska få den möjlighet som storebror inte fick. Att andas, leva och må bra. Få njuta av mamma, pappa och storasysters enorma kärlek. För gud ska veta att kärleken ett levande barn skulle få är stor. Större än allt annat. Precis som min kärlek till min man, min dotter och min son. Oändlig.