Grattis lille gubben. Hoppas änglarna tar väl hand om dig där du är nu. En dag ska vi mötas igen. Mamma, pappa och storasyster älskar och saknar dig så!
en höst
6 år sedan
tisdag 10 augusti 2010
Två månader
Idag skulle vår lille William fyllt två månader. Två månader av sorg och oändlig saknad. Två månader som skulle varit två av dom lyckligaste någonsin. Kan vi inte få honom tillbaka igen? Snälla snälla. Bara för en liten stund. Så jag får lukta på honom. Krama och pussa honom. Känna hans värme. Ge honom all den enorma kärlek jag känner. Men det går inte. Får aldrig tillbaka honom. Det är svårt med det oåterkalleliga. Det definitiva. Livet är så ofattbart orättvist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Åh så söt han är! Många kramar till dig och familjen /Johanna
vilken fin liten kille ni fått! Grattis, jag förstår att ni är stolta. Jag beklagar verkligen er sorg för att han inte fick stanna hos er. Kram Malin
Så söt liten prins! Han ser så perfekt ut och ser ut som att er fina pojke ligger och sover!
Det värker i hjärtat.
Kram från en annan mamma.
så fin han är lille gubben <3
Tack snälla för alla fina ord...
Ja, tänk om man bara fick hålla dom en endaste gång till.Det är min näst högsta önskan. Min högsta önskan är att dom skulle fått stanna hos oss. Kram
Han är så söt. Kom ihåg, gå vidare betyder inte samma som att glömma. Allt kärlek till er familj, ta vara på allt!
Anonym 20aug: Jag håller till viss del med dig. Det beror nog på hur man definierar att "gå vidare". Jag kommer förstås aldrig glömma. Men när vardagen rullar på. Livet fortsätter. Då går man nog i viss mån vidare, det har du rätt i. Men en del av mig kommer inte kunna gå vidare. En del av mig stannar för alltid hos William. Det är så jag ser på det i alla fall.
Men jag förstår som sagt hur du tänker. Tack för dina varma ord! Många kramar från Alexandra
Skicka en kommentar